Åkte buss till närmaste större samhälle -Nzega, för att ta ut pengar. Åkte in 06:45. Busschauffören tutade som tokig och vi undrade vad som stod i vägen tills vi förstod att det betydde att han skulle åka. Skynda er! Biljettförsäljaren sprang runt o letade fler resenärer. Ju fler ju bättre. All last upp på taket där de klättrade upp och ner medan bussen körde.

Vi ĺyckades uträtta vårt ärende efter att ha gått mellan 2 banker ett par gånger. Buss hem med avgång kl 12:00 och den skulle enligt uppgift se likadan ut som den vi åkt in med. Fem minuter innan hade vi med hjälp av en sjukhusanställd insett att det var en annan buss som nu var full. Vi fick därför ta en minibuss i bedrövligt skick som skulle gå en ½ tim senare. Vi skyndade oss in i den innan den också blev full. Insåg snart att det går in många fler än vi trodde i en minibuss. Tio minuter efter utsatt tid började hemfärden så sakteliga. Redan efter 50 meter stannade de och vi förstod av en medpassagerare att det väntade på ytterligare någon till. Dessutom mera packning. Två jättekorgar med odefinierbart innehåll + 2 cyklar på taket. De gick på taket som bågnade, men bilen var ju förstärkt med 3 stålbågar inne i bilen. Eftersom handtag på bagageluckan saknades använde man ett rep under, över o genom bilen. No problem!

Allt som allt blev vi 22 personer i bussen. Två halvstod upp. Micke hade mycket svårt att få plats med sina ben. Gissa vem som satt längst in längst bak -jag naturligtvis, med anlag för cellskräck. Fönstret var dock halvöppet och jag tröstade mig med att jag kunde ta mig ut där vid en krissituation. Innan vi kom iväg fyllde de på mer luft i däcken (överlastad bil?) och naturligtvis behövde det tankas. Inte blev jag gladare när vi fick veta att den här bussen tar en omväg till Nkinga. Färden tog 2 tim istället för 1, men de andra passagerarna pratade och stojade glatt hela tiden.